Äntligen!

Igår var det alltså äntligen dags! Dagen som jag längtat efter sedan 13-14 års åldern :) Ögonlaser operationen!

Behandlingen skulle ske kl 13 så jag förde kidsen till dagis kl 8.00 och tog bussen till Vasa kl. 8.20. Många har förfärats över att jag vågar åka själv till behandlingen utan stöd från någon, men jag kände mig helt lugn och tyckte det var riktigt skönt att få lite egentid på förmiddagen också. Dessutom hade mannen skolningsdag så vi bestämde att han är ju ändå inte med mig under själva laserbehandlingen så han kan lika bra komma först och hämta mig när jag är klar eftersom man inte får köra samma dag.

Spenderade som sagt förmiddagen i form av shopping och god laxsallad på mitt favoritställe i saluhallen. Shoppade kläder åt mig själv som jag verkligen var i behov av, blev ju bara vanliga vardagskläder men det är ju sånt jag använder. Alla i familjen fick något så alla var nöjda och glada.

Nervös blev jag inte förrän jag låg på operationsbordet (vilket jag hade misstänkt) men med lugn och proffsig personal kände jag mig helt trygg hela tiden. Faktiskt riktigt lärorikt och nödvändigt att själv vara patient själv. Bara det att sköterskan satte sin hand på min under själva laserstrålningen gjorde att jag kände mig så trygg! (tror nog anledningen var att jag inte skulle börja vifta runt mig, men ändå hjälpte det ;))

Upplevde det obehagligt när de spände upp ögonlocket och man inte kunde blinka, men efter några tiotals ögondroppar var jag så bedövad så då kände jag inget. Obehagligt var också den brända lukten som uppstod när de brände med lasern. Undrade nog en stund om de bränner bort mina ögon helt..

Efter behandlingen som tog 3-4 minuter fick jag direkt sätta mig upp och gå till ett mörkt rum där jag spenderade 2 timmar. Gick nog med lite stapplande steg och såg riktigt suddigt, men fick höra att det ska vara så. I det mörka rummet erbjöds både kaffe/te och choklad.

När två ändå rätt så snabba timmar gått kollade läkaren en sista gång att jag såg bokstäverna på tavlan och eftersom jag gjorde det fastän det var suddigt så blev jag hemskriven.

Bara att betala ca 3250 evrosar och sdan åka till apoteket och hämta ut ögondroppar :)

Hade ju blivit förvarnad om ljuskänsligheten så hade ju solglasögon med mig, men trots lite sol ännu vid 16 tiden så var jag inte ljuskänslig alls. Utan såg mest ännu suddigt så då var jag nog glad att ha mannen med mig.

Tyckte jag kände mig så bra i skick så det blev tumismiddag med mannen på Amarillo förrän vi körde till moffas för att hämta hem kidsen. Hemma framför gladiatorerna blev jag lite nojjig eftersom suddigheten hade släppt men såg ändå dåligt, kunde inte alls läsa texten på Tv:n och det var samma känsla som när jag satt på mig mina gamla för svaga glasögon, så då var jag ju bergsäker att de opererat för lite, missat sig på mina styrkor :) Satt och googlade och googlade, precis som man INTE skall göra..

Ögondropparna

Idag ser jag betydligt bättre och ser nu texten på tv:n så nu ska jag försöka ha is i magen och vänta tills ögonen får vänja sig.

En av baksidorna med detta är att man skall hålla sig från träning en vecka efter operationen. Frågade upp vad träning innebär och det gäller träning som man blir svettig av, så promenader borde ju gå bra, speciellt när jag inte ännu iallafall är ljuskänslig.

Shoppingen

REA på BR-leksaker