Pyjamas-helg

Isolerad från omvärlden har jag känt mig i helgen. I fredags på jobbet kände jag hur förkylningen bara växte och växte och mot 12 kunde jag knappt vistas i samma rum som nån patient eftersom jag skämdes över att jag var sjukare än vissa patienter (de vi skulle skriva hem iallafall). Känns inte bra att smitta ner dem som är svaga från förut med  ytterligare nån infektion heller.. Så jag sjukskrev mig färdigt för lördag och söndag, vilket visade sig vara klokt.

Natten till lördag vaknade jag av frossbrytningar och trodde allvarligt att jag skulle frysa ihjäl och höll på att skaka ur sängen i golvet.. Tog tempen och den visade sig vara 39,0 grader. Rekordtemp för mig som typ aldrig har feber.. Gahhh! Vilken huvudvärk och muskelvärk man kan få!

Lördagen fortsatte i samma tema och det enda jag orkade med var att ta mig några gånger mellan VC-soffan-sängen.. Sov mig igenom nästan hela dagen och fortsatte sova hela natten.. Otroligt! hur mycket kan en människa sova egentligen? Och tack o lov att det var helg så att mannen var hemma. Tänk om jag blivit tvungen att sköta kidsen också??

Söndagen (igår) kände jag mig lite bättre och feberfri iallafall på morgonen, vilket var en skön känsla, men inte så pass i skick ändå så att jag orkade ta mig ur pyjamasen, utan den har jag levt i nu hela helgen. Fick lite stegring på kvällen men det låtsades jag inte om :)

Idag måndag känns det rätt hyfsat iallafall. Helt tempfri och hade färgning inbokad hos frissan så den iddes jag inte avboka.. Har väntat och längtat så efter ny färg!! Blev mörkare än någonsin med ljusa slingor och vips trivs jag myycket bättre med min nya pannluggs frisyr också. Tänk vad lite färg kan göra mycket för helhetsintrycket.

Träningsabstinens har jag också och det har nog inte blivit många träningsminutrar i februari men det är ju inget jag kan något åt när hälsan sätter stopp för träning..

Har faktiskt varit lite nojjig i helgen när jag känt tryck över bröstet lite här och var och dessutom har min "klump i halsen" kommit tillbaka.. Den där klumpen som brukar gå om efter en månads Losec-kur..
Så pass nojig och rädd för att ställa till med nån myocardit så nu ska jag nog vara helt återställd förrän jag beger mig ut i skidspåret och andas in nån kall luft iallafall.. Det blir nog att starta långsamt tyvärr! Fick ju lära mig nu att det slår tillbaka desto hårdare om man inte vilar när man e sjuk..

Nu hoppas jag på snabb återställning till normal hälsa och att inte magsjukan som jag hörde de har på vårt dagis når vårt hus! Hoppas också att jag inte smittat mina barn med denna hemska förkylning heller förresten..

Här kommer bild på håret, ville inte ha med min röda söndersnutna näsa :)